Så hade då tiden kommit då jag och min livskamrat skulle gå åt skilda vägar för evigt...

Vi har följts åt i med och motgång i 13 år.

Ozzy har varit min trygghet, bäste vän, sällskap och familjemedlem.

Inget kommer att bli sig likt efter att han försvunnit men vi kommer att minnas honom med en kärlek som inte går att beskriva i ord!

Idag har en ny stjärna tändts på himlavalvet...

Gårdagen ägnades åt att gräva en grav till mitt hjärta...

Det var inte lätt men jag lyckades.

Allt annat än att han skulle få ligga tillsammans med Silo och Zack kändes otänkbart.

Ozzy var med hela tiden och kollade så jag gjorde det ordentligt.

Jag tror att jag fick godkänt av honom =)

Här har han somnat in på sin favorit plats i soffan.

Allt gick väldigt lugnt och fin till - ett värdigt men smärtsamt slut.

=´( =´(