Det är en speciell kontakt mellan mig och denna individ - jag är säker på det!

Vi två är ett...

Efter i natt är jag ännu mer säker.

Jag vaknar med en kristallklar känsla av att jag måste gå ut till Lillis.

Varför?

Inte en aning, det är bara en känsla som jag har.

När jag kommer ut på trappan i morgonrock och gummistövlar, tittar bort mot grinden till hagen så ser jag det vackraste och mest magiska jag sett!

Lillis står med högt huvud och spetsade öron mot mitt håll samtidigt som hela himlen lyser upp av två kraftiga blixtar på var sida om honom - så vackert och mäktigt!

Så vid kl 3 fick de komma in i stallet.

Det var tydligt att det var hög spänning i luften för Max var också ängslig vilket han aldrig brukar vara för åska.

När jag gick och började ta in hästarna tänkte jag på om det var 'fjantigt' av mig men så kom jag att tänka på elefanterna i Thailand som till synes utan anledning drog sig längre ifrån havet innan tsunamin drog in.

Djuren står närmre naturen än vad vi människor gör så jag tror vi gör klokt i att reagera om de börjar bete sig avvikande.

Sedan kan man ju diskutera om djur ska vara inne eller ute i åskväder...

Jag har alltid varit av den inställningen att de har det säkrast ute men efter förra sommarens många dödsfall av djur som gick i sina hagar har jag blivit lite osäker.

Nu ska jag ta tag i dagen och tänka hårt och intensivt på att jag har leeeedig heeeelg =))

Tjing Tjing