Igår kom Lillan in och sa:

-Nu ligger Windy på ägg!

Jag svarar:

-Kul, då kanske vi äntligen kan få lite kycklingar.

När jag går ut för att stänga till dem igår kväll lyste jag lite i hörnet där hon låg och sa:

-Va duktig du är som ligger där och ruvar dina ägg tjejen!

Nöjd gick jag in och tänkte stolt på min höna som ska bli mamma om ca 21 dagar (Windy är MIN höna).

I morse när jag kommer ut för att öppna till dem igen så ligger hon lika dant som kvällen innan fast nu sitter även Rainbow där bredvid.

Konstigt tänker jag, inte brukar de vilja ha en annan höna så nära när de ruvar...

Jag går fram, klappar henne på stjärtfjädrarna och talar om hur duktig hon är som ligger så fint...

...inte är väl en välmående höna stel som en pinne...?

Men vá sjutton - hon ligger ju inte på sina ägg!

HON ÄR JU DÖÖÖÖÖD!

Rainbow i sin tur, anser nog det var tämligen ohyfsat av Windy att lägga sig och dö precis där hon brukar värpa sina ägg =(

Vad i hela fridens namn är det med mig och hönor som gör att en höna dör för mig i halvåret?????

När jag ska berätta detta för Lillan (att istället för ett gäng söta kycklingar blev det en död höna) säger hon kallt:

-Då är det rättvist nu!

-Det var min höna som dog förra gången och nu är det din...

Vad har jag då lärt mig av denna dagen?

Jo, helt enkelt att jag inte förstår mig på varken hönor eller barn =S

R.I.P WINDY

Det blev ingen träning för Harriet idag för hon var tvungen att ställa in.

Jag åkte upp till ridhuset i alla fall.

Dressyrstaketet var framsatt så det var ju bra träning för den lille herren.

Nu har jag jobbat klart min helg och ska köra hem för att jogga en runda.

Tjing Tjing